Jag har verkligen fått inse att vägen tillbaka från en deppresion är lång och inte alls så enkel som man kunde hoppas på.. Jag trodde att nu när jag slutade jobbet skulle få mer tid och hinna med att blogga mer och massa annat skoj.. Men det här har verkligen fått mig att inte orka lika mycket, ibland så känns det som om man inte vet vad man vill, om man orkar göra saker, vill träffa folk eller liknanade..

Jag försöker tvinga mig till att göra saler för att få det gjort, men lyckas ändå skjuta upp saker.. Tror nog det enda bra det här fört med sig är att jag blivit en lugnare människa och inte stressar lika mycket..

Det känns så jobbigt att inte kunna kontrollera sina känslor.. Jag gråter även om jag är glad, gråter över ingenting ibland.. jag trodde inte man kunde vara så här skör som jag är nu...

Jag har en himla tur att dom flesta av mina kompisar ställer upp och finns för mig när jag behöver prata eller känner mig nere.. Det jag hatar mest med den här deppressionen är att man skäms över att man har den för man känner sig så svag..

Trots allt det tråkiga har jag i helgen varit med några kompisar och firat halloween.. jag var den enda av mina kompisar som klädde ut mig men det gör inget.. Det är ju det absolut roligaste med den här helgen att man kan spöka ut sig hur man vill..  Jag valde att vara brud i år så jag köpte en vit sexig variant på klänning som jag använde till den fick jag en slöja, jag köpte strumpeband och glittriga ögonfransar.. synd att halloween bara är en gång om året, för jag längtar redan till nästa..

                                            Här är min kostym..