Ibland vet man verken vad upp eller ner är på en helg kan det hinna hända mycket.

Skulle vilja påstå att jag har koll på läget men det skulle ju bara vara att lura mig själv. Det är så lätt att skjut på sina bekymmer och tänka att det kan jag ta senare. När jag tänker på framtiden så vet jag faktiskt inte om jag känner mig så posetiv längre. Personen jag träffar har berättat att det inte bara är 2 andra han träffar utan 4, vet inte vad man ska säga mer än it sucks. När man blivit så sårad som han blivit så kan jag förstå att han har svårt att släppa in någon, när han förklarar känner jag precis samma sak. Hur ska man våga ge någon tillgång till ens liv så många som sårat en så djupt. Det känns skönt att han är ärlug mot mig och vi pratar om nästan allt, jag hoppas att om inte det är mig han väljer senare så vill jag att vi alltid ska vara vänner om det nu kan gå.

Jag vill så gärna släppa in någon i mitt liv igen men vägar verkligen inte, tänk om jag blir kär i honom jag träffar han har fler att välja på och jag ingen. Men det är inte bara det som oroar mig, det känns som om jag har fått känslor för mitt ex igen. När det gäller känslor kan det bli så himla snurrigt och det är ju inget man kan styra över. Det enda jag kan göra för att resa tankarna lite är att gå och träna och blogga.

Jag ser jätte mycket fram emot lördag då min kompis Annicka kommer in och ska vara med mig då kommer jag kunna ha kul och för hoppningsvis släppa alla tusen tankar som snurrar i skallen just nu.

Varför ska kärlek vara så svårt? Är det inte meningen att jag ska få det jag vill ha?

Dom farligaste killarna är dom jag har kemi med för dom är så mycket lättare att falla för än dom som bara ser bra ut. Jag som skulle strunta i killar det här året och bra fokusera på mig själv å må bättre.

Man vem kan styra över sitt hjärta.

Kram

Jag och min klasskompis Hillevi på Klassfest :)

Tänk att det är så himla lätt att gå upp i vikt men att gå ner igen kan vara så svårt.

Med idealet om hur man ska se ut så känner i alla fall ag en viss press. Det är väl klart att man vill passa in men det är väl inte meningen att man ska behöva känna press och ångest över att man inte gör det.

Det är svårt att hålla huvudet kallt och inte låta sig påverkas och jag känner att jag måste gå ner lite i vikt.

Genom att komma igång klpkt med träningen igen vilket jag små starar med i veckan hoppas jag kunna hålla vikten nere och om jag har tur kanske bli lite mer tränad å på så sätt gå ner lite.

I livet är det svårt att hitta en balans hur mycket man ska väga, hur man ska se ut och hur man ska klä sig.

Jag undrar om man någonsin blir nöjd med sitt utseende och i mitt fall kan jag säga ner tyvärr. Jag lyckas alltid hitta något jag vill ändra eller kan göra bättre. MItt mål till sommaren får bli att bli av med det lilla som hänger utanför shortsen och eventuellt lite fastare å finare lår. Om någon har något tips på hur jag ska lyckas, mat tips eller tränings tips så skriv gärna en kommentar är glad för all hjälp jag kan få.

Nej nu ska jag kolla om jag kan hitta något bra recept på mat ellet bakning.

Kram

Att dejta flera samtidigt är väl ingen nyhet men hur länge ska man göra det och hur många kan man ha.

Känns ju lite orättvist att en kan dejta hur många som helst medans dom andra kanske bara har en.

Vad är det som gör att vi vill dejta flera samtidigt? Är det att man känner att det finns en större chans att träffa någon då och har mer möjligheter när man dejtar flera på samma gång.

Den jag träffar just nu har 2 andra till som han träffar och jag är den som kom in i bilden sist av oss.Känns i och för ig bättre att veta att det finns 2 till i stället för att leva i en falsk verklighet. I en relation tycker jag ärlighet är jätte viktigt och det känn skönt att veta hur läget är. Han tycker om oss alla 3 vilket känns sådär och jag vet inte om man ska skratta eller gråta, när och hur ska han kunna välja vem han vill ha.

Själv hatar jag konnkurrans men i vissa lägen kan man inte göra så mycket åt saken. Jag vill ju inte ge upp bara för att det är de lättaste och dessutom tänk om jag missar något som är bra. Tyvärr är inte livet så lätt som man alltid skulle vilja och det enda jag hoppas på är att slippa bli sårad igen. Jag vill ju träffa någon som jag har bra kemi med, får mig att känna mig trygg, som får mig att känna mig speciell och att jag är dennes kärlek. Jag vet inte hur man ska bete sig eller känna men det enda jag känner att jag kan göra är att vänta lite och se vad som händer och bara hoppas på det bästa. Frågan är ju bara vem han kommer välja och hur ska jag göra så länge.

Är det okej att jag träffar andra under tiden eftersom han gör det? Vet ju hur det brukar kunna göra andra sura om man gör som dom gör för då blir ju dom drabbade av det och då är det inte okej.

Att hitta kärlek är verkligen inte lätt och det är därför jag känner att när man hittar någon man klickar med så ska man hålla kvar det om det går. Men så klart ska man inte göra det till vilket pris som helst.

Kram

Vädret varierar verkligen man idag var solen framme och man märker verkligen vilken energi det ger.

Det behövs verkligen mer soltimmar just nu, för vem blir inte lite mer deppig och tappar orken när det är grått och trist hela tiden. Vintern är detn årstid jag tycker minst om man vill ju bara att den ska ta slut.

Funderingar snurrar i mitt huvud just nu som vad det finns för fördelar med att vara singel?

Vad det finns för för möjligheter till jobb när man är deprimerad?

Hur man ska göra ekonomiskt med allt?

Nej sluta tänka är nog ett stort steg för att må bättre och inte oroa sig men det är ju lättare sagt ån gjort.

Snart är det helg och konstigt nog ser jag inte alls fram emot det vet inte riktigt varför men det känns som det kommer bli en tråkig helg då jag får sitta hemma själv och glo. Och det är nog de värsta jag vet att vara hemma själv en helg för då känner jag mig så himla ensam och blir uttråkad plus att jag i regel tänker för mycket när jag är hemma för mycket. Det är svårt att hitta dom positiva bitarna i livet men jag försöker leta så gott jag kan och man får hålla sig till dom små sakerna. Idag verkar vara en enda lång väntan och jag som inte har något tålamod men får försöka härda ut.

Kram 

Sedan jag bytte p-piller för drygt en vecka sedan har jag kännt mig gladare och både ler mer och skrattar oftare, det är en skön känsla att slippa allt det jobbiga. Även om man inte ska säga att nu är det jobbiga över så slipper jag just nu åtminstone att gråta flera gånger om dagen och känna som om det vore bättre för världen och alla att jag inte fanns.

Tror även att tack vare killen jag dejtar så mår jag bättre av söta sms, närheten och att känna sig omtyckt helt enkelt. 

Jag har inte varit förälskad på länge men det slår till när man minst anar det. Tyvärr jobbar han väldigt mycket då han har ett heltidsjobb och även extra jobb vilket sorgligt nog innebär att man inte träffas så himla ofta som jag ibland skulle vilja. Men man får försöka att ha tålamod och vi smsar ju ändå varje dag så då överlever man att vänta lite.

Det svåraste med att dejta någon är att veta när det är okej å ta upp om man ska träffa andra eller kan bli exklusiva och bara fokusera på att dejta varandra. Jag tror att som tjej så vill man snabbare än som kille vara exclusiva och inte dela med sig till andra av den man dejtar. Man får väl chansa och känna av när det är rätt att prata om sådant. 

Även om jag bara dejtat i 2 månader känns det för min del som om jag vill fråga för att vara säker på att han inte vill träffa någon annan, eftersom allt känns så rätt när jag är med honom vill jag inte riskera att bli sårad för känslorna växer för varje dag. Hoppas att jag kan få träffa honom imorgon för nu känns det som man vill ha det överstökat så man vet vart man har den man tycker om. Antar att det enda man kan säga är lycka till och hoppas på det bästa.

Kram

Jag och min bästa kompis jessika från sthlm. En fantastisk Halloween 2011   

Fattar inte varför jag varit så borta på sista tiden sist jag bloggade var ju flera månader sedan. Efter jag blev av med förra lägenheten gick jag ner i en större svacka jag varit i innan  och det har varit svårt att återhämta sig.

Äntligen har energin börjt komma tillbaka lite smått och allt annat stabilisertat sig.

När jag först gick in i min depprision trodde jag det skulle gå snabbt och smidigt att ta sig ur den men nu efter lite mer än 1 år så inser jag att det inte var lika lätt som jag trodde.

Även om jag mår bättre så är jag inte helt återställd och från och till hamnar jag i riktigt jobbiga svackor som gör vardagen jobbig. Livet är en utmaning och vissa dagar är svårare än andra.

Det som hänt sedan sist är mycket kan jag säga, äntligen är jag klar med utbildningen och betygen blev bättre än jag trodde faktikst :). Känns skönt att ha det som bevis att även om man inte mår bra så kan man bara man har viljan att fortsätta kämpa för målet man har.

Jag har även bytt lägenhet eftersom vi blev uppsagda från förra, nu bor jag i en mysig 3 som är underbar på alla sätt. Möjligtvis är den lite för stor för mig och man känner sig lite mer ensam här än vad man gjorde i den lilla 1an jag hade. Den 19 november träffade jag en snäll kille på en fest som jag nu dejtar, får se vad det leder till men jag känner mig redo för ett förhållande och kemin mellan oss är perfekt. Har inte trivts så bra med någon jag träffat på länge så jag håller tummarna för att det här kan leda till ett förhållande så småningom  .

Träningen försöker jag komma igång med klokt igen men idag blir det lugnt med det eftersom jag tränade i nästan 3 timmar i lördags så har jag en himla träningsvärk fortfarande. Vill verkligen komma igång och nästa vecka och framöver tänker jag gå 4 gånger i veckan och sedan kanske öka om jag får tränings sällskap..

Dags att äta mat så kan jag skriva lite senare.

Kram