Vilket himla bakslag jag fick igår då min bror fick ett brev där det stod att gotlandshem sagt upp våran lägenhet..

Vi har tidigare under våren diskuterat om jag inte kunde få skriva över den på mig eftersom jag varit skriven här i mer än 3 år, men dom bara krånglade.. På grund av att min brorsa skrivit sig i sthlm sedan ett litet tag tillbaka har vi nu bara lägenheten till den 31 januari.. Jag har börjat stress leta lägenhet och än så länge inte hittat något..

Många tårar har jag gråtit under det senaste dygnet både för flytten och rädslan över hur det ska gå men också för att jag känner att man inte alltid har stödet av sina kompisar som man skulle behöva sådant här händer..

Endel av mina kompisar har visat att dom finns och bryr sig medans det känns som endel inte förstår hur mycket man behöver stöd när allt nu rasat.. Känns som hela ens liv är upp och ner, alla vill väl ha en fast punkt och ett hem att komma hem till.. Den fasta punkten vet jag inte vart jag ska hitta eller hur jag ska lösa allt detta..

Försökte få tag på socialen idag där fick jag reda på att även deras lägnheter var det kö på och den var minst 3 månader just nu.. Skulle återkomma och få prata med någon på måndag, men just nu känns allt så hopplöst och det är svårt att hitta något posetivt med allt detta just nu..

Det enda jag kan göra nu är att leta vidare och hoppas att man hittar sitt nya hem.. Jag tänker under helgen umgås med dom som betyder mest för mig och ända fram tills jag hittat mitt nya hem å flyttat in så tänker jag bara ställa upp för dom som finns där för mig å njuta av mina underbara vänner samt min fantastiska familj..

Det är nu man inser hur mycket allt betyder för en..

Kram